Motorvägar och arkeologi

En grön skylt med texten ”Trafikplats Lunda” svischar förbi i 110 km i timmen. Då skärper jag blicken. Ingenting syns, en bergsknalle, en hage, skog, världens mest alldagliga landskap. Det var här! tänker jag och kommer ihåg tre nakna små kultgubbar, figuriner i brons och guld som hittades här när en gård från järnåldern grävdes ut här om året, just där jag susar fram på den nya vägen mellan Stockholm och Eskilstuna. Genast känns det som om alla dessa eviga, enformiga draperier av skog har blivit lite intressantare.

Kunskapen om den äldsta historien har faktiskt ökat med rekordfart på senare år tack var de stora arkeologiska undersökningar som har utförts vid de nya motorvägsbyggena: Öresundsförbindelsen vid Malmö, E22 vid Kalmar och Kristanstad, E6 genom Bohuslän, E20 genom Södermanland och E18 förbi Enköping, Västerås och Örebro, med flera. Överallt har arkeologer kommit till platsen före vägbyggarna och nu har deras undersökningsresultat börjat skaka om den gamla lärdomen i sina grundvalar.

Det är själva metoden som arkeologerna använder sig av vid motorvägsbyggen nuförtiden som är det nya. En ny väg kan vara 100 meter bred och dra fram genom landskapet i mil efter mil och det ger en unik möjlighet att ”lyfta på locket” i riktigt stor skala, bana av ytor som är större än någonsin tidigare. Utsnitt där det går att se spår inte bara av enskilda hus utan hela bostadsområden, byar med olika sorters gårdar i, hantverksplatser, slaktplatser, vägar, hamnar och kultområden med förfäderskult och gravar, det vill säga undersöka spår av hela samhällen från forntiden.

Det största motorvägsbygget av dem alla är E4:an genom Uppland, en 8 mil lång väg från Uppsala norrut mot Tierp och Mehedeby, och dess sista etapp invigdes i höstas. Den här vägen är huvudled för all tung trafik norrut och den går genom ett område som i flera tusen år har varit en pulsåder mot norr, en sträckning där det myllrar av fornlämningar. Därför har detta vägbygge också blivit det största arkeologiska projektet någonsin. Under åren 2002 – 2004 utfördes utgrävningar här som kostat drygt 200 miljoner kronor, av de 3 miljarder som var notan för hela vägbygget.

En del förvånas kanske över att man inte har fått höra mer om resultaten. Anledningen är att bearbetningen har tagit så lång tid. Fortfarande är sammanställningen av rapporterna från de 43 utgrävningsplatserna inte avslutad, och under det senaste halvåret har fyra gigantiska volymer med vetenskapliga artiklar också publicerats. Allt som allt tiotusentals sidor text, en rätt svårgenomträng textmängd även för den inbitne. När man tar upp så här stora ytor blir alltså inte bara utgrävningen utan även sammanställningen en verklig utmaning. Hur gör man för att överhuvudtaget kunna skaffa sig överblick och göra tolkningar? Det är ett arbete som tar arkeologernas krafter i aspråk under flera år efter själva grävandet.

Avslutningsvis har undertecknad blivit ombedd att skriva en bok om vad man fann. Och här sitter jag nu och river mig i huvudet över det största pussel jag någonsin varit närheten av. Jag ser möjligheter och fallgropar, och de nya metodiska krav på bearbetning som dessa väldiga kvantiteter medför. Så mycket kan jag säga, mitt i skrivandet, som att det är en hel liten myllrande värld som kommit fram. En värld som fanns här för två, tre tusen år sedan men som varit osynlig i våra historieböcker därför att den varit så okänd. Det är den tid då man berättade om Iliaden och Odyssén vid Medelhavet, då Sokrates och Platon diskuterade i filosofi i Aten, och då Antonius fäste sina blickar på drottning Kleopatra i Egypten, det man nu får syn på är inte minst perioden 500 – 0 f Kr, det som proffsen kallar ”förromersk järnålder”. Texter som berättar om hur människorna här levde och älskade fattas oss visserligen. Men ett väldigt underjordiskt arkiv finns kvar och motorvägsbygget har varit ett unikt tillfälle, som inte kommer tillbaka, att öppna ett utsnitt i den historiska myllan.

Arkeologerna måste så här års lämna arbetet inne på kontoret med att bearbeta sina tidigare grävningar, för att ge sig ut på en ny grävsäsong i fält. Kanske kommer du att stöta på dem någonstans i sommar och stanna vid schaktet och fråga ”Vad har ni hittat?”. Men bli då inte besviken om de inte genast kan svara. Tolkning tar tid och svar kommer tids nog.

© Maja Hagerman 2008