Den här boken slutar där många böcker om forntiden börjar. Arkeologer har på senare år upptäckt en blomstrande värld som funnits under årtusenden som för de allra flesta är okända, och som i äldre historieböcker beskrivits som tomma, avfolkade och ”försvunna”.
I samband med att E4 mellan Uppsala och Tierp fick en ny sträckning utfördes Sveriges i särklass största arkeologiska projekt. Där den nya motorvägen skulle byggas - längs en sträcka av åtta mil - blev marken först fingranskad av ett hundratal arkeologer. De upptäckte att mängder av byar hade funnits här under de epoker som förr sågs som en ”försvunnen värld”. Med moderna undersökningsmetoder fick de fram gårdar, festplatser, hantverksplatser och byar som inte bara hade legat tätt utan också varit olika, var och en med sin särprägel: metallhantverk, tjärframställning och kornodling, kanske till öl.
Europas kraftigaste landhöjning pågick också i området. Mark kom fram inför människors åsyn, och effekterna blev häpnadsväckande för dem som levde i det låga, flacka Uppland. Forskarna kan idag se vad som hände. Hur människor redan innan sjöbottnen torkat var framme och undersökte uppstickande öar och breddade stränder. Arkeologernas fynd talar om människor och deras planer. Hur de bebyggde det nya, uppstigande landet och tog det i besittning. Det handlar om mödan med husbyggen, uppfinningsrika försök att ordna kylskåp till maten, och den bävan man känt vid makternas åkallan.
Maja Hagerman följer arkeologerna i deras letande, lägger pussel med fynden och upptäcker en berättelse under motorvägen. Den handlar om hur samhället tog sin början. Framför allt berättar hon om människorna. De som i det uppstigande landet började bygga sin värld.
|
